śrī bhagavānuvāca
paraṅ bhūyaḥ pravakṣyāmi jñānānāṅ jñānamuttamam.
yajjñātvā munayaḥ sarvē parāṅ siddhimitō gatāḥ৷৷14.1৷৷
श्रीमद् भगवद्गीता
৷৷14.1৷৷ --,paraṅ jñānam iti vyavahitēna saṅbandhaḥ? bhūyaḥ punaḥ pūrvēṣu sarvēṣvadhyāyēṣu asakṛt uktamapi pravakṣyāmi. tacca paraṅ paravastuviṣayatvāt. kiṅ tat jñānaṅ sarvēṣāṅ jñānānām uttamam? uttamaphalatvāt. jñānānām iti na amānitvādīnām; kiṅ tarhi yajñādijñēyavastuviṣayāṇām iti. tāni na mōkṣāya? idaṅ tu mōkṣāya iti parōttamaśabdābhyāṅ stauti śrōtṛbuddhirucyutpādanārtham. yat jñātvā yat jñānaṅ jñātvā prāpya munayaḥ saṅnyāsinaḥ mananaśīlāḥ sarvē parāṅ siddhiṅ mōkṣākhyām itaḥ asmāt dēhabandhanāt ūrdhvaṅ gatāḥ prāptāḥ৷৷asyāśca siddhēḥ aikāntikatvaṅ darśayati --,
৷৷14.1৷৷śrībhagavānuvāca -- paraṅ pūrvōktād anyat prakṛtipuruṣāntargatam ēva sattvādiguṇaviṣayaṅ jñānaṅ bhūyaḥ pravakṣyāmi; tat ca jñānaṅ sarvēṣāṅ prakṛtipuruṣaviṣayajñānānām uttamam; yad jñānaṅ jñātvā sarvē munayaḥ tanmananaśīlāḥ itaḥ saṅsāramaṇḍalāt parāṅ siddhiṅ gatāḥ pariśuddhātmasvarūpaprāptirūpāṅ siddhim avāptāḥ.punaḥ api tad jñānaṅ phalēna viśinaṣṭi --